Bøger - Tankar kring

Af
| DMT Årgang 57 (1982-1983) nr. 06 - side 284-285

Artiklen er indscannet fra det trykte magasin; der tages forbehold for fejl

Annonce

Edition s

Annonce

Annoncér hos Seismograf

Per Nørgård - Artikler 1962-1982

(redigeret og udgivet af Ivan Hansen), 326 s.

Pris kr. 140 (leveres direkte fra forlaget:

Ivan Hansen, Brorsonsgade 5, 1821 København V).

AF BO WALLNER

Dessa rader - mer en kommentar och ett resonemang an en recension -skrivs under intryckten av Siddharta-uppsättningen i Stockholm i mårs: denna både gripande men också smått irriterande föreställning - irriterande därför att de (enligt min mening) finns en diskrepans mellan idéns och musikens aura, dess andlighet, å den ena sidan och scenografins flotta men ointressanta mondänitet å den andra -h en personregi som gjorde de manliga huvudrollerna till högst vanliga och profillosa sagogestalter. Men låt oss glömma föreställningen, och låt oss istället minnas inte minst den andra aktens musik: denna syntes, denna utstrålning av både elegans och humor, kraft och inre oro - allt format i ett partitur som i sin egenart bara kan ha en enda upphovs-man: Per Nørgård. Just denna musikaliska helhetsupple-velse har - som jag antytt - bestämt mycket i min låsning av den impone-rande skrift som for några månader sedan kom ut med anledning av Pers 50-årsdag.

Skriften - på drygt 300 sidor - börjar med en kort biografisk överblick, fort-sätter med en svit på 12 langre och kortare essäer, går vidare med fyra studier under rubriken Teori och slutar med 10 verkanalyser. Som epilog i boken dels en tillbakablick av tonsättaren själv, dels en detaljrik och i sig mycket läsvärd bibliografi: av och om ...

I nordisk perspektiv är detta något helt unikt - i sin omfattning kanske också i danskt. Det vittnar om ett intellektuellt (men inte intellektua-listiskt) engagemang, om det själv-klara i tankens sökande, det själv-klara också i att en tanke inte får sin klarhet, sin škarpa förrän den skrivs ner på papperet, det sjalvklara i att - i varje fall inom ramen for den tradition som Per Nørgård och fiera andra jamnåriga och yngre danskar före-träder - en tonsättare inte bara är en »musiker« utan också en personlig-het med och även aktivt for ett humanistiskt ansvar. Detta resonemang är kanhända i hög grad »ur svenska hjärtans djup« kommet, låt vara utan varje nationeli förhävelse. Kanske mer av saknad. Men låt mig gå vidare: I litteraturen av och om Per Nørgård finns ofta en stark kompositions-teknisk markering. Ett av de tidigaste exemplen är Mogens Andersens analys i DMT 1959 av Konstellattioner (som tyvärr inte kommit med - men kanske har både tonsättare och redaktor velat börja, dar Per Norgård inte i forstå hånd »bara« var en fortsättning på traditionen efter Holm-boe utan dar han helt (funnit sin vag, börjat förverkliga »drømmen at blive voksen«), ett par andra typiska studier är dels Erling Kullbergs om Frostsahne, dels Ivan Hansens om Sol & Månemusiken, dels åtskilliga av tonsättarens egna bidrag. Det typiska är här att framställningarna djupdyker i verkens inre konstruktioner och inre förutsättningar och formanalytiskt sett satter punkt dar. Man kan tänka sig att det till denna typ av beskrivningar finns två vägar: dels är det en fortsättning på - och en särpräglad sådan - av den seriella analysen av klassiskt monster, dels handlar det om en pedagogisk idé. Låt oss - så tycks man tänka - gå in i mikroorganismerna, lära ut dem och allt kan sedan fungera både i spel och sang och lyssning. I fallet Nørgård tror jag att det ligger oerhört mycket i detta - på ett helt annat satt an om objektet var t ex Schönberg eller Boulez. Alla vi som då och då följt en Nørgårdindstudering - med honom själv som medagerande - vet att så är fallet. Man fylls, mättas av stoffet. Men då är det ju interpreterna som är mottagarna.

Vad jag vill komma fram till - efter denna långa harang - det är att det trots det ymnighetshorn som denna Nørgårdbok är, andå fattas något i litteraturen om honom - och nu återvander jag tul Siddharta: Att det saknas beskrivningar som utgår från lyssnaren, som tanker sig in i vad det är som han/hon möter. Låt oss tå andra akten i Siddharta! Jag har nämnt den som en musik som ger en stor upplevelse - men inte bara och inte främst som en summa av små rytmiska, melodiska modeller utan genom sina i vissa avsnitt väldiga linjer, dar orkestertimbren spelar en avgörande roll liksom den rytmiska driven, intensiteten - dvs. skeendet i stort. Kanske är det just den instrumentala klangen som intresserar mest: denna Nørgårds formåga till ljusa, transpa-ranta men andå så expressiva helhets-verkninger - denna som i både den andre och den tredje symfonin så för-andligat, sinnliga skönhet. Vad är då dette? Hur når han dit? Åtskilligt i boken om Per Norgård kan rubriceras som forskning i vår tids musik. Om någon av mina veten-skapskolleger menar att det for forskning också måske finnas ett perspektiv i tiden, ett perspektiv som vi ännu inte har, så står det samtidigt füllt klart att flertalet av bidragen i Nørgårdboken en gang i framtiden kommer att nå rang och värdighet av oumbärliga källor for en forskning om i vår tids dánská musik. Då väcks omedelbart också en annan fragå: om distansen till objektet. Det ar en styrka i texterna om Per Nørgård att de skrivits med så djup insikt i ton-sättarens tánkande och komponeran-de, författarna blir s a s till upphovs-mannens förlängda arm. Det kan då -följdriktigt - bii till en brist att det inte firms också »fria« bidrag. Obs! jag menar inte kritiska, jag menar inte artiklar som annorlunda varderar de konstnärliga syftena och resultaten, men som uttrycker andra satt att lyssna, andra satt att gå musiken till mötes.

Jag talade nyss mycket flyktigt om helhetsverkan i den 3. symfonin. Erling Kullberg har i sin mycket stimulerande studie antydningar i denna riktning, men en beskrivning av den symfoniska verkan - så som den klingar for lyssnaren - den beskrivningen återstår.

Jag kan tánka mig - men då är jag givetvis ute på hal is - att det kommer att skrivas fiera studier om Siddharta-musikens »hire liv«: både vad den är som personlig upplevelse och belysning av en myt och vilka som är ton-språkets byggstenar - och dessa bygg-stenars mytiska, psykologiska ladd-ningar. Men nog vore det intressant att också få en inträngande beskrivning av vad verket är som dramatiskt skeende - som opera, på vanligt operavis. Det är min förhoppning att den kommer. Verket är vart det, Per är värd det - Per som med fiera av sina verk gett mig några av mina största upplevelser av ny nordisk musik. Och som genom sina pedagogiska och ver-bala »Parallell-aktioner« ger så mycket att tänka over i den viktiga frågan vad en tonsättare i vår tid kan vara och bor vara. *

Tankar kring ... skälet till denna losning av recensionsuppdraget är främst att så många av bidragen i Norgårdboken redan statt att läsa dels i DMT, dels i Nutida Musik; det handlar altså om for många välkänt material. Men det maste också påpekas att boken innehåller fiera nya och viktiga artiklar: Erling Kullbergs om den 3. symfonin, Ivan Hansens om den 4. och den redan nämnda om Sol & Månemusiken och sist men inte minst Nørgårds egen Tilbageblik -undervejs. Allt i hög grad läsvärt, tankedigert. Köp och las!

Årgang 57/1982-1983, nr. 06